- som ett snöre av svirrande sidensvansar (vart är dom förresten?) dyker på silvertrådar minnen från den osjälviska barndomen upp o de senaste i raden som jag säker bloggat om bygger på att ta de chanser i livet som kommer till dig som den här då Fadren o minishe sprang en orienteringstävling tillsammans o HANN visste att vi låg jäkligt bra till...
Fadren - varför stannade duuuu?
Kungadottirn - det står en JÄTTESTOOR häst o glor på mig!
Fadren - men han är inge faaarli du såååg ju att jag sprang förbi hann o hann gjorde inget!
Kungadottirn - men han är JÄTTESTOOOR!
Fadren - kryp nu under stängslet o spriiing för vi ligger faktiskt först!
Kungadottirn - jag har aaaaldrig sett en sååå STOOOOR häst förut!
Fadren - hörrnu på mig hann är sååå snäll o du fååår bara den här chansen så spriiing utav bara hellsicke!
O någonstans i sin DÅ ännu outvecklade lilla järna begrep honn vad LIIIVET handlar om egentligen så kungadottirn sprang utav bara helsicke med sina smaaala pinniga ben genom den mossigt kullriga hagen med ett hjärrta som höll på att hamra sig ut ur kroppen henns o släppte inte för en sekund ögona på den STOOORA hästen som ju inte brydde sig ett dugg om henne!
(här hittar ni den skyldiga!)
Andra bloggar om: inspirerad, fadren, minishe, kungadottir, överkommen rädsla
12 kommentarer:
Jag känner mig som du i den däringa orienteringstävlingen för jag är först att svara för omväxlings skull, det var en stor shetlandsponny du hade där på bilden, han hade bättre orienterarskor än många.
Sånt tyckte jag var korkat när jag var liten för om man så bara missade en endaste så gjorde det inget att man varit snabb på alla de andra kontrollerna åsså känner de sig så ensamma när de ingen är som springer och trycker dit en stämpel i skogen...så man kan lära sig mycket av sådant som sagt, också det att det är inte först tidigt som är bäst utan att ligga sist och hålla koll på konkurrenterna och blåsa om dom som ett jehu i slutkurvan som alla travintresserade vet om...det finns nya bra hästar från Gotland nu med en tjej som tränar som halvproffs.
Hästar hos såna halvamatörer trivs, än vad PK TV4s Kalla fakta försöker murvla fram om misskötsel.
Du har så många kulturintresserande lästörstande damer på sidan kan du inte få den däringa storhoven att fösa dom till min sida där det vankas kultur var dag som den ser ut innan den poleras och putsas för museiutställningar och boktryck av di kommersiella.
(dit jag inte tillhör)
=P
Be well,
LPWJ
Lorrden, lorrden...det ÄR en ardenner o sen får du säga vad du vill om de! Att ränna runt i skogar på de vise har jag slutat med för länge sedan för just DENN tävlingsinstinkten har jag kommit över jag försöker istället att va bäst på allt...inte först!
:-P
O locka damer till din blogg kan väl tänkas, för här brukar de länkas de jag lärt tjenna o din penna likt Boleron av Ravel well well well...
(kan int låta bli o rimma även om de var de sämsta jag gjort så får jag väl på tafsen dårå)
Stora hästar är inte så snabba...
Vann minishe tävlingen?
missud..näää vi kom tvåa! Fadren o ja för de var en familjetävling...o de springer väääldigt snabbt de där ardennrerna!
Mä...nu måste jag kila in och skriva om orienteringstrauman och annat...
Du skriver så fint om pappan och lilla vännen att jag nästan börjar gråta!
Pimmglimm...gråååt du några skvättar för de är stärkande för kropp o själ!
O kika gärna in hos Lord Parzifal för han vill att jag ska be de kulturella damer som jag har i min bloggroll att även visitera honom o jag tänker att det är väl värt ett besök!
Puss!
(Pssst Lord Parzifal, det är inte första gången du är först!)
;=P
Jag såg sidensvansarna förra veckan - de åt äpplen. Men inte hos mig.
Den där hästen går inte av för hackor! Han ser ut att ha det varmt om fötterna (hovar)
Oh my darling Stella, jag är en urusel varjedagbloggare och såg inte din fina häst förrän nu. Men jag skulle nog tagit min pappa i handen och gått runt hagen om jag såg den hästen när jag var så liten, liten som du var. Modig du!
Baronessan...åhh jag missar kommentarer sååå ledsen! Sidensvansarna? Kommendera dom till mig nu när du sett dom?
Stina...babybaby..de gööör inget för jag tror ändå att du skulle springa som faaan om du hade haft en pappa som min!
Haha kul skrivet!¨
Tack Christina!
Skicka en kommentar