söndag, oktober 24, 2010

lissän värry käärfulli


när hon gick var det som en flamingo



en stolt pretty flamingo
lady in pink

en kusin monica

hur nu en sånn går?

kann någon föreställa sig det?




många sockersöta blötiga dagar

njöt jag med kusin monica

vi såg röda dörrar och vi ville öppna dom

vi gjorde det och målade dom svarta

tru sick änd sinn...




vi spelade trögt på det svarta pianot

och förvandlade det glatt till vitt

knuffades på pallen och fnittrade

åt alla korkade kusiner mammor pappor morrmödrar farrmödrar morrfäder fadrur mammur ALLA syskon kompisarr som fanns väldigt nära i huset på denn stora bonngården...

simmade i den svarta tjärnen

full av blodiga iglar

men förvandlade denn till ett hav så vittrande vitt




chocksnygga tonårigarna

got all the attention

när vi gick ner för gatan

i svarta minikjolar U vita boots!


vi var drottningar

vi ägde och när vi fick våra små "kommor" var det ändå ett vitt med stort v

när hunn fick sina första grå hårstrån, men herreguuud gör nått!




förra året valde älskade kusinen att vandra vidare i himmelenn U senn dess

har även min blogg vandrat åt annat håll




men du vandrar aldrig ensam

kusin Monica
never alone