lördag, november 08, 2008

Nackade höns o vild ungdom!

När honn var en UNG minishe så tillbringade honn hela somrarna med sin bror o hundra kusiner i varierande storlekar på en REJÄL bondgård o nu pratar jag mormor!
Honn mormodern min brukade ta mig i ena tassen o säga nått om att töjsen ska få LÄRA sig ett o annat för det hääärdar o så drog honn mig ut på gårdsplan brevid hönshuset tog en hyne o la den på vedkubben samtidigt som honn hade en yx i den andra handen...slopp...o så hade honn huggit huvet av det lilla sööta fjäderfäät o minishe såg hur den lustigt nyligen yxade hönan sprang ikring UTAN huvud!

Det här är mat sa mormor efter att ha fångat in den irrande...ok tänkte jag är det sååå lätt o fixa käk?
Men NEHEJDA än slapp honn inte undan för hynan skulle plockas o magen tass bort!
Det räckte inte med att bli tvingad o trillaikring i vilda kohagar om somrarna o jaga galna kor nej....


farlitt farlitt?





Andra bloggar om:

15 kommentarer:

Peace in mind sa...

..så fick jag då äntligen läsa det där om mormor och hönsen...och lite av en svunnen tid, där maten togs på allvar. Utan sentimentalitet, men med värme...eller vad jag menar är väl att något som kan låta väldigt hjärtlöst fyllde en helt annan funktion och mening i livet. Kram till dig, och mysig lördagkväll:)

Peace in mind sa...

förresten, blev det farligare än hönsen sen? Va hände där i kohagarna...får så spooky bilder i mitt lilla huve...

stella sweden sa...

Pimpim...de var sååå ljuvliga mina släktingar o alldeles älskansvärda men litt gammeldags o kohagarna...ja de vilda kohagarna...efts jag vart minst o inte var betrodd o mjölka så fick jag springa mellan alla vilda kor o öppna för så de kunde ta sig till mjölkningen! O de bockade o hadde sig o jag satte mig på staketet heeelt livrädd för o inte bli stångad....men de härdade som sagt...de var bara o göra! Ingen pardon!
Kraaaaam!

stella sweden sa...

O jag skrev med speciell tanke på di! Bara så du vet men det begrep du snabbt som en liten snäcka!

Peace in mind sa...

Du e så jäkla rar du:)

stella sweden sa...

Jo jag veeet!
;)

Lotta sa...

Jag blir ju alldes sentimental.. palla jordgubbarna i mormors land & dragspel & kohagar & hölass & salta bad i skärgårn.. fast mormor badade aldrig va jag vet... men min galna mamma hon nackade hönsen & slaktade geten som blidde middag.. å jag grät...
... jag gillar din mormor :)

stella sweden sa...

Lotta, kan man äääta get?
Jordgubbar svarta vinbär o höhagar o kossor o land o dragspel o mormödrar som aldrig badade är ljuvliga minnen!
(näää min badade ALDRIG heller va jag såg)
O jag älskade min mormor sååå o gräääät när hon int fanns mer!

Lotta sa...

Jo get var riktigt gott.. när gråten lagt sig...
gonatt till dig på ön

Anonym sa...

är jag en 'stodstadstjej'? jag gillar inte att flåååå djur eller hugga av nacken på dom stackare men min moromor gav mig stryk om jag vislade eller svor på en söndag, jag var mellan 4-6 år då. Kunde varken visla eller svära men hatade att gå i snödrivor 60cm höga!! Fick stryk för det också. Ändå så gick vi då till och från kyrkan. Fan ta dom!

stella sweden sa...

Pinglan, isch vicka minnen...det gör litt ont att läsa, min mormor var en strong o ljuvligt snäll kvinna o det var med mjuuuk hand honn ledde mig in i livets hårda villkor...kraaam!

Anonym sa...

Du inspirerar mig... ;)

stella sweden sa...

Till o ta live av små höns?
;)

Anonym sa...

Det där med att se nackade höns springa runt har jag oxå varit med om som liten, på en granngård till vårt sommartorp. Skrämmande och oförglömligt!
Sommarlivet på landet var både underbart och brutalt - men jag vill inte ha varit utan det!

Det är nog din mormor som gjort dig så stark & seg innerst inne - och din pappa som gjort dig så varm och kärleksfull, och livsmodig!
Puss!

stella sweden sa...

Gör en djuuup kungadottirningning för dina ord...vilket innebär att jag bryter ryggen av mi endast för dinn skull!!!
;)

Mormor, farmor, farfar, morfar, mamma, pappa, brorsan, mostrar, fastrar o farbröder samt alla hundra kusiner gav mig alla nåt speciellt!

Precis som du gjorde nu...tack!