igår bogserade vi den här enorma skapelsen ut ur hamnen, honnen var hög som långejan och tung utav bara helvitte och jag tog uppgiften att fästa den svarta lillajävlatampen på vår ynka båt, en liten simpel åtta som skulle dra henn, o ni må tro att jag hade ögona på åttan jag lagt i hela arton minuter för o se om den skulle hålla...
jaaaaa den höll, men inte la jag märke till alla människor som samlats för o se henne vändas tvärs i hamnen, nejda jag blängde bara på en liten tiny åtta, så jag missade kanske något som var mitt i smeten...men tänk att en åtta kan ha sån betydelse? Men som Kusin Monica Belucci bjäbbade om på mobilen och påminde mig om att åtta är ju mitt tuuuurtal så det var sääkert därför allt gick vägen, eller huuuur? Sa honnen...såååå...åttor, och Kusin Monica Belucci får ni gärna tycka vad ni vill om...
Andra bloggar om: bogsera, sjöfarare, worried kind of
tisdag, juli 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Klart du fixade det, duktiga sjöräddningskvinna!
/Patrik
Det är just sådana saker som gör dig så fräck! Hundra gånger bättre än Amy!
Är det Götheborg?
Hej Patrik, vi var många omet!
Missy - det är såna saker som är otroooligt spännande!
Matilda - ja!
Väldigt fantasieggande bild den övre.
Vilken tur att du inte behövde slå en sjua i motvind... och riskera att få den mitt i nian...
(nåll-åtta snack)
Jaaaa Johnny...man kan tänka sig små apor som svingar sig i masterna o käkar Fyffes bananer....
Vicken tur Lasse att jag är kvinna för vi slår aldrig sjuor vettdu!
Ser ut som att du tagit hand om 'min' båt :) Bra gjort!
Jaha? Anonym? Fattar noll må jag säga...din båt? Om du var på Göteborg när vi bogserade henne så kan du väl skriva det?
Skicka en kommentar