ringsignaler

Flera ihärdiga ringsignaler på dörren som inte ville ge sig stack hål på min dröm idag, fick mig att yrvaket släpa mig upp ur sängen och ta på mig morgonrocken för att kolla vad som var så jävla viktigt.
-Masar mig till dörren för att först kika ut genom spionögat så det inte står någon fyllgubbe utanför, men det är så fånigt konstruerat så det går aldrig att se vem som står där, eller jag kanske har något allvarligt fel på mina ögon? Vill helst inte öppna, men det kan ju vara polisen som har något att meddela mig, någon kanske har dött? Eller det brinner någonstans så jag måste evakueras? Kanske det springer ikring någon med skjutvapen och dom vill varna mig? Eller är det möjligen min ohängde son som vill komma in ett tag och sladdra? Han har ju fått nyckel men då hans huvud är som en professors (under armen) så glömmer han alltid att ta med sig den. Vad som helst kan ju ha hänt...

-Under tiden jag står där med näsan tryckt mot dörren hinner jag även tänka att jag måste se ut som en okastrerad båns i håret, som är rufsigt och fullt av hårbollar, och har jag verkligen knutit igen morgonrocken ordentligt, och kollar så att säga in läget på min klädsel.
Herregud så viktigt då?
Så till slut öppnar jag den och där står en man i jobbarklädsel (snickare?) som ser ut att förvånat se på mig, och efter det tycks det som om minuter av tystnad passerar innan han utbrister:
- Jag måste ha gått fel...(hur han nu kunde veta det utan att jag sagt något?)
-Jo det har du nog gjort väser jag med min morgontrötta röst...
-Jag skulle göra om ett kök så det blev handikappanpassat säger han...
-Jo du får gärna göra om mitt kök för det ser för jävligt ut svarar jag...
Han har en polare med sig som jag ser först efetr att ha vågat glänta på dörren en decimeter till och båda skrattar lite och säger att dom är ledsna för att dom väckte mig i onödan. Men jag undrar hur man kan "gå fel"? Är dom oförmögna att läsa vad som står på dörren? Eller är dom kanske sifferblinda, möjligen ordblinda? Båda två?

-Men, men, nu är det inget att sura för, det var nog meningen att jag skulle upp och "fånga dagen", om inte jag blivit så abrubt väckt hade jag säkerligen legat o drönat i mina bolster till långt fram på förmiddan...
Den självlysande himlakroppen formligen atackerar min värld idag...glädjespridaren gör mig alldeles betagen, det känns som om gryende frön invaderat varje cell i hela mig, liksom om hela världen blivit lättsam och sorglös.
Och jag bara måste gå ut i denna värld...med andra ord - solen skiner som fan idag!

Andra bloggar om: ringsignaler