men

om några månader har jag vernissage...vilket märkligt ord...men det kommer som vanligt att bli helt magiskt. Jag kommer att stå där och berätta om mina grejer och bli så hes..ända långt in i själen...människor jag aldrig mött kommer fram och pratar som om jag vore något speciellt...dom ler och nickar mot mig...jag får blommor som om det vore min födelsedag...det är verkligen en dag att minnas...MEN...någon månad innan detta händer dyker lilla fröken näbbgädda/borttappade barnrumpa upp och vill protestera mot hela jävla etablissemanget. Hon vill stå där och vara helt cool mot journalister som frågar om allt...rotar i hennes själ...vill ha förklaringar på allt som om DET skulle kunna förklaras...självklart så vill jag egentligen ge dom något att skriva om...vet ju att dom anser det mer läsvärt om den som skapat själv kommenterar sina grejer... så när näbbgäddan dyker upp så har jag väldigt stor lust att säga saker som -"inte fan vet jag vad det är, det är väl bara några jävla arketyper från det förflutna som spökar...typ" -ja det är lite dubbelt det där jag hamnar i en liten konflikt...men kanske kan jag vara lite stolt över mig själv i alla fall som vågar.

Andra bloggar om: men