dagend

Så var då tiden inne för att göra Dagen då min tillblivelse inträffade, till hur jag egentligen ville ha den. Dagen har som vana att äga rum en gång om året, och jag brukar oftast inte se fram emot den med någon större förtjusning. Inte för att jag blir äldre utan mest för allt fix som skall fixas för att "fira" den så som egentligen endast andra vill (vill dom det eller är det något som endast går på rutin?)
Efter en månads grubbel så gjorde jag slag i saken. I god tid före Dagen då jag blev till, ringde jag tjocka släkten och sa att jag varken hade tid eller ork med något ståhej. Putt någon? Nja inte vad jag märkte, mer lite förvånade kanske då dom alltid varit välkomna hit för att fira min födelsedag och brukar vanligtsvis bli försedda med både mat och dricka i utbyte mot köpta gåvor, så dom sista åren har jag som svar på frågan vad jag önskar mig alltid svarat att det enda jag skulle behöva är något som går att äta eller dricka! Ni ser, det är bara bytelshandel, men det är jag som får göra allt jobbet med att ordna allting. Rättvist?

Men ikväll sitter jag här ganska så smutsig och rufsig, i den luggslitna gamla soffan (byrackan) iklädd mina finaste, största och mest glittrande örringar, känner mig väldigt nöjd och glad och smuttar på det vita vinet i kartongen. Har ätit en god middag och mår som en kungadottir, det är lungt och skönt....precis som jag alltid velat ha det på mina födelsedagar, när jag tänker efter....

Andra bloggar om: dagend