"I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go, things go wrong so that you appreciate them when they go right, you believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself, and sometimes good things fall apart, so that better things can fall together.
You´r not giving you self a change...don´t fight..relaaaax...."
Said Marilyn Monroe...och det håller jag heelt med om...
På båtmässan där jag viftade med broschyrer (inte skjutvapen) åt människor och pratade sjöräddning så gick det mesta väääldigt bra...förutom då att jag gick åt vänster när jag skulle åt höger, bakåt när jag skulle framåt, upp när jag skulle ner...men det hör till vanligheter...
Där vi bodde gick också det mesta utmärkt förutom då vi skulle äta på ett fint dukat bord...halvägs in i måltiden välter jag en soppskål!
Soppan far ut över en mans byxor, HELA bordduken, rinner ner på en klädd stol och hamnar även på golvet!
Så vi dukar av ALLT för under den fiina duken ligger ett oljat ekbord, och det blir ju fula fläckar om inget görs. Jag sköljer mannens byxor, vi torkar golv bord, stol.....o sen dukar vi på för andra gången och sätter oss att äta...igen!
Sen är det mooovitime...då snubblar jag på något (mina fötter troligen) och knockar en mans knä samtidigt som jag trillar ner i soffan....ajajajaj så ont det gör kviiider vi samtidigt. Efter det så tycker alla att glas, muggar, skålar, ljus etc bör ställas utom räckhåll för mig...men det är bra och ger poäng att göra sig borta! Man blir liksom härdad...
Tjaaa, det var två trevliga dagar i Stockholm!
(jag var inte onykter!)
Andra bloggar om: båtmässa, mess, drullig
tisdag, mars 04, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
... men när vet man att man befinner sig mitt i den gången som allt ska bli rätt då... när ska allt gott falla samman på en och samma gång... när vet man det... när... när man räddar alla laxar... är det svaret - rrreeelaaax...???
Men om man bara räddar laxar hela tiden då... aha... då ska man rädda några till va... ???
Man kanske bara inbillar sig att man verkligen räddar laxar på löpande band... fast man egentligen vandrar stel som en vandrande pinne... och svajjar lite saggigt på benen och ber om mer... meer... meeer...
Faaan... jag måste lära mig att rädda laxar tror jag... !!!
DU om någon förstår vad jag menade här va... ?
DU om någon begriper vad jag meenar...det är det jag menar ju att NÄR du är där i gången så VEEET du ju det!
Reeelaxa på du...jag vet...du vet att du kan rädda laxar...eller hur?
Puss järrtatt!
Men om man tror varje gång... nej... det gör jag inte när jag tänker efter... åååhhhh... kan man stänga av hjärnan!?
... för just nu vete katten om jag kan rädda några laxar... men jag har bestämt mig för att lacka några askar istället... !
Maria....menade att man trooor inte...utan det KÄNNS att man VEEET...
....sex lackar på en ask?
Puuuss!
... sex laskar på en laxlask! Jag veeet aaaltiiid vad jag pratar i nattmössan om... jo precis som sex lassar i en lasklax... sex lassies i en taxbox... och där börjer jag mig för mitt bättre vetande!
... fast magen då... magkänslan... vilket väger tyngst... magkänslan eller det vettvilliga hjärnan... ?
... puss!
Hahaaa...jag dööööör!
Sex taxar i en tassask....sex smaskar i en slaskask...o dääär böjde jag mig!
Åhhh, du veet vad du svamlar om o jag är säääker på att din vethungriga hjärna vet mer och väger tyngre än magen...såvida du inte är proppmätt?
Meeeeen...hemskhet kan vända
och maskroser tända sina knoppar att växa upp i gryningen
När spökena glufsar mot jaget
då lufsar han till oss, mig & dig, med all sin kärlek
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, älskling du är som en ros
du pussar mina ledsna tårar med din mjuka nos
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, han gör mig så varm och glad
tillsammans går vi tass i hand på livets promenad
...oj...puss!
Haha! du måste vara lite klumpigare än mig (om det nu ens går att vara!) :)
Matilda....på sjön är jag iaf en fena..balanserar en kaffekopp i hög sjö utan att spilla....
;)
... ibland litar jag mer på min mage än på min hjärna... även när det är hungrig - magen alltså!
maria....jag veeet hur fans det kan vara...magfan vinner alltid!
Skicka en kommentar