fairytaleofnewyourk

Den här sagan handlar om när She var den som ägde elden och hur det gick till när människorna och djuren lyckades stjäla den ifrån henne. Sagan kommer från Amazonas i Brasilien där hon levde i sina drömmar.

n gång för mycket länge sedan ägde alla människor jorden tillsammans. Men inte elden. She hette hon som ägde elden. She bar alltid elden gömd innanför sina vingar, så att den inte skulle bli kall och hon bodde i himlen. Det här hände i indianernas land. På den tiden lagade de sin mat genom att torka den i solen.

Baira, som var en indianhövding, ville att hans folk skulle kunna koka sin mat över elden i stället. Så han bestämde sig för att stjäla elden. Han sa till indianerna:

- Varför ska bara en äga elden? Alla ska äga elden! Ingen äger väl vattnet eller solen eller jorden eller det som växer på jorden. Det är allas!

Baira funderade på hur han skulle göra för att stjäla elden från She. Han måste lura ner She från himlen och She måste ta med sig elden ner till jorden.

Baira fick en idé. Han gick in i skogen, la sig på marken och täckte över sig med löv och myror. Han låg alldeles stilla och låtsades vara död.

Efter en stund hörde han ett surr, surr i luften. Det var Blåflugan, som flög i cirklar ovanför Baira. Blåflugan trodde att Baira var död och flög iväg till She i himlen för att berätta nyheten
She tog genast elden under vingarna och flög ner till jorden till den plats i skogen, där Baira låg som en död.

- Nu ska vi ordna fest för en död, tänkte She. Hela hennes familj och alla hennes vänner följde med och hon flätade ihop grenar från träden och under dem satte hon elden. På grenarna skulle de grilla kött och fisk och She blåste på elden tills den blev röd och het.

Baira rörde sig inte. Han låg blickstilla som en död. Men han kikade med ena ögat för att lära sig hur man gör med elden. När den var stor och röd och brann ordentligt, sa She till barnen att passa elden.

Plötsligt rörde Baira på sig av misstag. She´s barn såg det och ropade: – Mamma, den döde rörde på sig!

Men She trodde inte på dem. Hon sa till barnen att jaga blåflugor i stället och barnen hade så roligt att de glömde elden.

Baira såg de röda flammorna under grenarna. Snabbt reste han sig upp, gick fram och stal elden. Han skyndade sig därifrån. När She upptäckte det, ropade hon att alla skulle springa efter och ta fast tjuven.

Baira sprang och sprang tills han kom till ett ihåligt träd, men She följde efter honom in i trädet. Baira lyckades smita ut på andra sidan och kröp långt in i den täta skogen. She försökte följa efter, men hennes vingar fastnade i de täta grenarna och hon kunde varken springa eller flyga mer.

Baira klarade sig och kom fram med elden till en bred flod. Amazonfloden. På andra sidan floden fanns hans folk, men floden var så bred att han inte kunde ta sig över. Han måste be någon om hjälp och det måste vara ett djur som klarar att ta sig fram i vatten.

Han kallade på Blixtsnabba Ormen, som var snabbare än alla ormar och sa:

- Här är elden. Du måste ta den till mitt folk på andra sidan floden. Skynda dig, så att den inte slocknar!

Han satte elden på ormens rygg. Ormen ringlade iväg, men han var inte tillräckligt snabb - elden på ormens rygg slocknade.

Då kallade Baira på en räka, satte elden på räkans rygg och sa till honom att föra elden till andra stranden. Men räkan kom bara halva vägen. Elden var så het, att räkan blev alldeles röd och skrek.

Då kallade Baira på en krabba. Han placerade elden på krabbans rygg.

– För elden till mitt folk på andra stranden, sa han till krabban. Men krabban stod inte ut med hettan från elden. Han blev alldeles röd och kom bara halva vägen han också.

Men Baira tappade inte modet. Han kallade på en trana, en stor fågel, och tranan lovade att föra elden till andra stranden. Men hon hann inte flyga till andra stranden. När hon kände hettan, började hon skrika:

– Jag kan inte! Hjälp!

Nu var det inte mycket kvar av elden och Baira började bli orolig. Han kallade på paddan.

– Kära padda, sa Baira.

– Nu måste du klara att föra elden till mitt folk på andra stranden. Du ser hur de står där och väntar.

Utmed floden stod hela Bairas folk på rad och tittade mot andra stranden, där elden fanns.

Baira satte elden på paddans rygg och paddan började simma. Han simmade och simmade och till sist kom han fram, men han var så trött att indianerna fick dra upp honom på stranden. De tog hand om elden och de tog hand om paddan. Han fick vila sig på mjuka blad och fick flugor att äta.

När Baira såg att elden kommit fram till hans folk, fylldes han av glädje och styrka och han förvandlade floden till en smal liten bäck och med ett språng var han på andra sidan.

Bairas folk ordnade fest och dans i en hel vecka för att fira att de hade elden. Nu kunde indianerna laga fisk och kött. De kunde se bättre på kvällarna och de kunde värma sig, när det var kallt och de vilda djuren vågade inte komma så nära.

Paddan, som hade fört elden över den stora floden, fick namnet "Eldtjuven". Efter den dagen kunde han äta eldflugorna utan att bränna sig. Han behövde bara tänka på den riktiga elden och hur han hade fört den över den mäktiga Amazonfloden till indianerna.

Så det är där som She varit...eller...fortsättning följer....kanske...

Andra bloggar om: she, elden