Några somrar var jag med som duvögd bågskytta på Tornerspelen....men det var sååå länge sedan att långbågen står som stelnad i ett hörn och blänger surt på mig, pilarna i kogret (sytt av rabbisskinn) börjar slokna, krokna....sååå det verkar som om de vill säga något i stil med att det är dags att börja igen...baby!
Var inte rädd söta Stella Månsynt sa Doktor Tvångsint om och om igen. Men Stella Månsynt halkade av rädsla för att honungsburken (som Syster Vrånsint värmt i micron och hällt ut för hon visste att Doktor Tvångsint hade en inbokad tid med STELLA) hade flutit ut och gjort så hon hamnade till slut på golvet, då tillkallades Syster Vrångsint (vars make kallas för Mister Trångsynt) men då Syster Vrångsint var kär i doktor Tvångsint, så gjorde hon inget för att hjälpa Stella Månsynt utan stod och undrade om det endast var hon som fick ståpäls ( small river fur) av att det var så kallt ute. Så hon står där än idag och undrar!Är man alldeles trist och tråkig om man väljer att stanna hemma på nyårsafton? När man blivit bjuden på en bal på slottet? Men? VAD ÄR VÄL EN BAL PÅ SLOTTET? Mot att sitta hemma i soffan och lata sig? För att jag är så väldans trött?
Kusin Monica på mobilen said - Du ska då alltid överdriva och slira på sanningen! Det är ju inget slott ni blivit bjudna till, utan bara en stor gammal gård?
She på lillarosa said - Men vad gör väl det? Lite slirande på tangenterna har ingen dött av?
Kusin Monica på mobilen said - Om jag känner dig rätt så brukar du slira båd här och där när baginboxen står där och frestar!
She på lillarosa said - Jag behöver inte inledas i frestelser, jag kan gå faktiskt gå själv...
Andra bloggar om: nyårsafton
Det hände sig att på julaftonsdagen, den förtollade, precis klockan tolv noll noll...exakt en timme innan den stora julmiddagen skulle bli av, så tjööööt larmet!! TJUUT, tjuuut, TJUUUT, tjuuut...
Kusin Monika
"befriarabbisarna-klubben"Himmel eller helvete? Jag har blivit utmanad av smyg och ullah att berätta om sju önskningar….suck..mitt eget fel (men avstår att berätta varför, björnen har ju vaknat, fört sin mjuka tass längs med min kind, visat sina gula tänder, och jag måste vara vaksam, inte avslöja allt)
Andra bloggar om: jisses!
tippelitapptippelitappAndra bloggar om: kommer, lätt, hök, monica, arbetskamrat,
så här gjorde hon inte
så här tillbringade hon nämligen sin dag...
she in newyork - bilden togs av en papparazzi...I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down...
Kusin Monica Belucci (mjuk som en lambi) said - jag har tagit över stellas blogg då den utflippade nippertippan är i newyork o lägger ner all sin energi på att få hem SHE och ELDEN som till fröjd för alla kommer orsaka att isen vid polerna SMÄLTER...så nu härjar jag (Monica) fri som en muckingbird och vill gärna att ni kollar den här tecknade videoversionen av "release me" (orden..please don´t hold me down är tillägnad en vän stella bryr sig mycket om) och samtidigt så kan ju jag, (Monica) skvallra att stella smsade sin kollega sent en kväll (som är gift och en hon - kollegan alltså, och även stella) om hur de skulle jobba dagen efter o undrade samtidigt om hon stört, eftersom det var vid tio på kvällen - och kollegan said - Jo vi hade VÄLDIGT trevligt tills ditt sms avbröt oss, men nu kliver jag på igen...
Andra bloggar om: love, newyork,
n gång för mycket länge sedan ägde alla människor jorden tillsammans. Men inte elden. She hette hon som ägde elden. She bar alltid elden gömd innanför sina vingar, så att den inte skulle bli kall och hon bodde i himlen. Det här hände i indianernas land. På den tiden lagade de sin mat genom att torka den i solen.
Baira, som var en indianhövding, ville att hans folk skulle kunna koka sin mat över elden i stället. Så han bestämde sig för att stjäla elden. Han sa till indianerna:
- Varför ska bara en äga elden? Alla ska äga elden! Ingen äger väl vattnet eller solen eller jorden eller det som växer på jorden. Det är allas!
Baira funderade på hur han skulle göra för att stjäla elden från She. Han måste lura ner She från himlen och She måste ta med sig elden ner till jorden.Baira fick en idé. Han gick in i skogen, la sig på marken och täckte över sig med löv och myror. Han låg alldeles stilla och låtsades vara död.
Efter en stund hörde han ett surr, surr i luften. Det var Blåflugan, som flög i cirklar ovanför Baira. Blåflugan trodde att Baira var död och flög iväg till She i himlen för att berätta nyheten
She tog genast elden under vingarna och flög ner till jorden till den plats i skogen, där Baira låg som en död.
- Nu ska vi ordna fest för en död, tänkte She. Hela hennes familj och alla hennes vänner följde med och hon flätade ihop grenar från träden och under dem satte hon elden. På grenarna skulle de grilla kött och fisk och She blåste på elden tills den blev röd och het.
Baira rörde sig inte. Han låg blickstilla som en död. Men han kikade med ena ögat för att lära sig hur man gör med elden. När den var stor och röd och brann ordentligt, sa She till barnen att passa elden.
Plötsligt rörde Baira på sig av misstag. She´s barn såg det och ropade: – Mamma, den döde rörde på sig!
Men She trodde inte på dem. Hon sa till barnen att jaga blåflugor i stället och barnen hade så roligt att de glömde elden.
Baira såg de röda flammorna under grenarna. Snabbt reste han sig upp, gick fram och stal elden. Han skyndade sig därifrån. När She upptäckte det, ropade hon att alla skulle springa efter och ta fast tjuven.
Baira sprang och sprang tills han kom till ett ihåligt träd, men She följde efter honom in i trädet. Baira lyckades smita ut på andra sidan och kröp långt in i den täta skogen. She försökte följa efter, men hennes vingar fastnade i de täta grenarna och hon kunde varken springa eller flyga mer.
Baira klarade sig och kom fram med elden till en bred flod. Amazonfloden. På andra sidan floden fanns hans folk, men floden var så bred att han inte kunde ta sig över. Han måste be någon om hjälp och det måste vara ett djur som klarar att ta sig fram i vatten.
Han kallade på Blixtsnabba Ormen, som var snabbare än alla ormar och sa:
- Här är elden. Du måste ta den till mitt folk på andra sidan floden. Skynda dig, så att den inte slocknar!
Han satte elden på ormens rygg. Ormen ringlade iväg, men han var inte tillräckligt snabb - elden på ormens rygg slocknade.
Då kallade Baira på en räka, satte elden på räkans rygg och sa till honom att föra elden till andra stranden. Men räkan kom bara halva vägen. Elden var så het, att räkan blev alldeles röd och skrek.
Då kallade Baira på en krabba. Han placerade elden på krabbans rygg.
– För elden till mitt folk på andra stranden, sa han till krabban. Men krabban stod inte ut med hettan från elden. Han blev alldeles röd och kom bara halva vägen han också.
Men Baira tappade inte modet. Han kallade på en trana, en stor fågel, och tranan lovade att föra elden till andra stranden. Men hon hann inte flyga till andra stranden. När hon kände hettan, började hon skrika:
– Jag kan inte! Hjälp!
Nu var det inte mycket kvar av elden och Baira började bli orolig. Han kallade på paddan.
– Kära padda, sa Baira.
– Nu måste du klara att föra elden till mitt folk på andra stranden. Du ser hur de står där och väntar.
Utmed floden stod hela Bairas folk på rad och tittade mot andra stranden, där elden fanns.
Baira satte elden på paddans rygg och paddan började simma. Han simmade och simmade och till sist kom han fram, men han var så trött att indianerna fick dra upp honom på stranden. De tog hand om elden och de tog hand om paddan. Han fick vila sig på mjuka blad och fick flugor att äta.
När Baira såg att elden kommit fram till hans folk, fylldes han av glädje och styrka och han förvandlade floden till en smal liten bäck och med ett språng var han på andra sidan.
Bairas folk ordnade fest och dans i en hel vecka för att fira att de hade elden. Nu kunde indianerna laga fisk och kött. De kunde se bättre på kvällarna och de kunde värma sig, när det var kallt och de vilda djuren vågade inte komma så nära.
Paddan, som hade fört elden över den stora floden, fick namnet "Eldtjuven". Efter den dagen kunde han äta eldflugorna utan att bränna sig. Han behövde bara tänka på den riktiga elden och hur han hade fört den över den mäktiga Amazonfloden till indianerna.
Så det är där som She varit...eller...fortsättning följer....kanske...
(she var vid försvinnandet iklädd alldeles för stora militärkängor, en grön flärpmössa med frågetecken i pannan samt gul knäkort klänning )
(skogsrävarna Tryttefolke o Kapten Revär (han som svär)
|
I am a |
