o korpen pickade på fönsterrutan U sa...never more?
- att vi trillar ikring o fnissar som galna i sängen spelar på de blanksvarta pianot i stora salen U skrålar värsta värsta shlagern men kusin Monica Belucci är så sjuk att hon slutat trilla runt U vråla trots att jag älskar henn...hunn kan int skriva här U int ta över min blogg int göra nått än U andas U det är FAN int bra för hunn har varit min mentor även om det är jag som lärt henn U dricka ragga röka utan U behöva röra ett finger bara stay coool sa jag and they come to U...just memories ett
litetjävlalittinläggbara U ett inflikatiomationes (nytt ord!) att jag flyttat U de har fått konsekvenser men jag har mitt stellasplace o där är alla välkommna att trilla in även utomjordingar bara så ni vet men ingen bild mysko men jag andas o jag har gråtit för de är bra U låta tårarna trilla
runt ikring de blanksvarta pianot
Andra bloggar om: never more said he
fredag, mars 27, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Kära vännen!
De e bra och gråta...duu! ;-)
Det där låter bara sååå bra. Vad ska jag säga...mer än att jag hoppas att när tårarna runnit klart är en liten liten tripp en cool medicin:) Mitt recept, värt att testa. Massa kärlek och värme fr ett annat hörn av världen.
Det finns lilla Stella, det finns. Se dig bara omkring en liten stund. Allt du vill ha, det finns. Böj dig ner, titta under pianot, lyckan kanske ligger där och väntar...nej kolla en av krukorna i fönstret eller bakom mjölpaketet i skafferiet, Just där, kul va?
Glad att du är med igen.
Bamsekram och puss på nästippen
pappa B
Kära Stella,
så rätt att tårar ska få rinna. Hur skulle man annars kunna ta sats för att möta ny glädje och få ny energi?
Kram!
...rara söta snälla goa ni, Patrik, Alfahann, Pimm, PappaB, Gubben - hunnen heter ju inte Monica Bellucci men hunn finns på riktigt o kämpar som fan liksom jag för att hitta det där igen..kanske finner vi till slut båda ron o glädjen men på olika sätt...jag är också glad att jag är litt tyni tyni back..kraaaaaaaaaaaam!
Mmmm... det är bra att vara en crybaby... allt tar sin tid... korparna må kraxa... men det gör de bara för att de undrar och fundrar... det är därför man inte kan annat än att älska de blanskvarta fåglarna!
Puss my dear!
I'm so happy... for you too!
Och hur hittar jag till ditt stellasplace? För som jag ser det är det en ny sida...
Fast jag blir ju lätt förvirrad när du skriver så här, oftast tolkar jag det på helt anant sätt än vad du menar med dina poetiskt vackra texter.
Skönt att du bloggar igen i alla fall :)
Juuu Marrängen min..så är det o Matilda lilla du plejset är mitt nya hem på jorden inte här i universe nej...ska kanske kanske fortsätta blogga nu men jag lovar inget...bara så ni vet..kram!
att blogga kan vara viktigt...men ibland måste man stämma ett piano eller spela harpa..
allt gott hg storm
Om man inte lyfter på stenen hittar man inte det som ligger där inunder.
puss på nästippen
hg storm U pappaB så kloka ni är...lyssnar på Nightwhich..opera kontra hårdrock en obetalbar kombination som får mig att förflytta stooora berg U hitta den starka grund jag stod på U våga språnget!
Kraaaaaam!
Kramar till du där från mej här !
Ibland glömmer man bort det, men det är faktiskt inte farligt att gråta. Man får det. Jättemycket. Kram från mig till vackra Stella.
Grynet...när du har lyssnat färdigt så vill jag se ett nytt tecken hos mig. Bara ett litet, litet ett.
Snusar lite på underamen *s*
Man får vara ledsen och gråta. Många tårar trillar här med. Vissa på ytan och andra som ingen ser för de är bara inombords.
:( sååå ledsen jag blev av ditt inlägg, inte meningen alls, men jag är väl inte på vågornas topp själv just nu ... vi får väl ta mig f.n gråta tillsammans! fast jag har slutat med det för ca ett år sedan...grät mig tom då. Blev alldeles torr, typ, därav denna ordtorka jag lidit av nu det senaste ;) kraaamazzz o efter en varm dag i vårsolen
Play it again Sam, sa hon och han spelade. Dom drunknade i varandras ögon och det blev tårar. Men skildes gjorde de och livet gick vidare men sången fanns kvar...
Det finns alltid en sång för alla tillfällen. Jag ska nu sjunga den sången som jag sjöng för mina barn när dom var små och som jag nu sjunger för barnbarnen:
Du ska få en korg med stjärnor utav mig, riktigt, riktigt stora klara. Jag ska plocka dom en vacker kväll till dig, men det måste månsken vara. På en stege ska jag klättra ända upp, dit där stjärneträdet har sin högsta topp. Du ska få en korg med stjärnor utav mig - de vackraste som jag kan plocka.
Kraaaaaaaam!
Så där skall det låta Baronessan. Och min lilla Stella lyfter sitt vackra huvud mot månen och ler....
pappa B
Hej vännen! Den är klar nu...
http://viskning.blogspot.com/2009/03/baronessans-hoptotade-utmaning.html
Aktare Stella *S*
JAg har lagt ut den på min sida, ifylld
vad kan jag skriva till er kära som håller mig uppdejtad..bara att jag uppskattar såååå mycket att ni inte glömt mig än...o Sessan lilla jag har kikat på den duuu..tretti frågor? Jeezus..men på´n bara sa han den lille som sitter på min vänstra axel U viskar saker till mig ibland när jag latar mig...U pappaB..jo jag såååg du! Stina, Låtta, Missy U Pinglan..det ÄÄÄR väldigt bra o låta det trilla....kraaaaaaaaaaaaaaam!
I så fall får jag grattulera till nya boendet! :)
Flyger in här och ger vackraste Stjärnan en varm kram från mig på fastlandet.
Kram på di!
- svirrar in U tackar sötisarna Matilda U londongirl!
Skicka en kommentar