migrän(at)inatt.fan

SP känner sig lite elak nu. I natt låg hon i halvdvala och det var stört omöjligt att få hjärnan att hålla käften. Kroppen var redan i Rem-sömnen, paralyserad, utslagen, oförmögen att vicka på en enda liten muskel, men hjärnan hennes den jobbade för högtryck, som en fabrikslokal där man slog med släggor på hårdaste järn, där människor skrek åt varandra och ljuset hela tiden flickade och flackade, tänt, släckt, om och om igen. Migrän!
Vid fyratiden lugnade det ner sig, allt slappade av, allt taggade ner, hennes kropp somnade så sött. Varenda lite cell svimmade av. Så skönt.

Hon vaknar vid sextiden av en skrällande melodi på mannens mobil som ligger i köket.
-Va fan tänker hon, han är ju ledig idag! Varför har han satt mobilen på väckning?
Hon gör inget, ligger kvar halvt avdomnad, låter sig pinas av den missunsamma melodin och väntar på att han skall vakna och gå upp för att stänga av den. (Han har ju sovit som ett nyammat barn sen elvatiden, medans hon legat och lidit och snurrat runt i lakanen tills hon bestämde sig för att trassla sig ur dom och gå upp och äta frukost vid tretiden, surfa runt lite och försöka titta på bilder som flöt ihop och förvandlades till monster i hennes då migränsjuka hjärna).

Men inte en enda rörelse, inget täcken på uppvaknande, den nöjde mannen ligger kvar i samma ställning! Oljudet slutar men bara tillfälligt för hon VET att det snart börjar igen, om några minuter, så hon ligger och väntar ut det. Tänker sig att kanske, kanhända går jag upp nästa gång och bankar på den, eller stänger av helvetet och svarar på frågan om jag vill stänga av larmet och trycka på jess!

Men gör hon det? Nej SP ligger där och sover räv eftersom en liten djevul satt sig på hennes vänstra axel och väser- "Varför skall endast jag mitt stackars migrängalna offer behöva bli störd, jag som skall upp och jobba, jag som jobbar fyra dagar i sträck?
Vill att han som är den "skyldige" ska vakna, gå upp och trycka på jessknappen.
Det verkar lite mer rättvist att han går upp, det är ju hans mobil!"
På hennes högra axel sitter en liten ängels som viskar ljuvt- " Men han sover ju så sött. Och inte vill jag verkligen missunna någon ens sömn?" Ja så där håller dom på och tjattrar tills nästa gång den börjar låta...

Då går han snällt upp när hon väser "varför har du ställt larmet - fan"? Och han ber om ursäkt för att den väckt mig och hon känner sig så elak! Så dum! Skäms! Skammen kryper i kroppen på henne!

Hur skulle ni gjort?

Legat kvar?



Andra bloggar om: migrän.natt