riktigt så här magisk såg inte första nyårsdansen på den handplogade isen i den mörka skogen ut men det kändes så för vi hade sällskap dit av en svart gårdvar med sammetslena öron åtminstone halva vägen (varför han bara följde oss halva vägen framgår inte i denna lilla farytale)
U en brasa vid ena kanten av isen gav oss värme där släkt U vänner svirrade ikring en del med spark andra med nya fina fräsiga skridskor o mina första darrande försök att hålla mig upprätt på isen i ett par lånade FYRTITVÅOR var rent magiskt skrattframkallande eftersom jag hade glömt mina fina vita trettisjuor hemma så efter några sliriga U stapplande varv blev jag BEORDRAD av de andra som troligen i smyg hållit ögona på mig att ta på mig hjälm
jahaaaaja tänkte jag är det sååå illa men ack så de bedrog sig för direkt efter hjälmpåtagningen trillade jag som en plattkatt U likt bambipåhalis kravlade jag runt ett tag innan jag tog mig upp igen
efter det tog jag av hjälmen
Andra bloggar om:
plattkatter,
bambipåhalis,
brasa,
skridskor